Förhistoria

Under de första månaderna år 1983, kunde Mons. De Portillo inte vara frånvarande från Rom, p.g.a. de omständigheter som föregick utförandet av Bula Ut sit, den 19 mars. Men dagen därpå, sedan detta brådskande ärende hade fullbordats – d.v.s. samma dag, d. 20, genomförde han en resa till Norge, Finland, Sverige och Danmark för att undersöka möjligheterna till apostoliskt arbete: sådan var hans önskan att utföra påvens uppdrag. Genom att följa den helige Josemarías exempel, önskade han förverkliga Opus Deis ”förhistoria” i dessa länder, för att lära känna dem direkt, försöka etablera personliga kontakter och studera in situ vilka apostoliska initiativ som skulle kunna vara lämpligast. Han besökte kyrkorna i de städer han passerade igenom, för att be för Nyevangeliseringen. I Stockholm hade han glädjen att få deltaga i invigningen av den nya domkyrkan, inbjuden av kardinal Höffner, ärkebiskop av Köln, som förrättade ceremonin. Det var första gången, på flera hundra år, som en katolsk procession drog igenom några av stadens gator.
Senare, i Rom, sammankallade han till ett möte med medlemmar i den Nordiska Biskopskonferensen, för att informera dem om Opus Dei, eftersom några tidigare hade framfört reservationer mot att det apostoliska arbetet skulle påbörjas i deras stift. Under denna utfrågning besvarade han alla frågor, som ställdes till Prelaten, även om några av dessa uttrycktes på ett tämligen bryskt sätt. Det är ingen överdrift att uttrycka sig så. En av deltagarna inflikade: ”Varför förhindrade inte Opus Dei spanska inbördeskriget?” Don Álvaro svarade, med ett älskvärt leende, att ”när spanska inbördeskriget började, bestod Opus Dei av en då 34-årig präst, två personer i ungefär samma ålder, båda lärare, den ene på universitetet och den andre på gymnasiet; och av ytterligare åtta till tio personer, som alla var studenter. Hur skulle vi ha kunnat förhindra ett inbördeskrig?”
Biskopen i Stockholm önskade att Opus Dei center skulle upprättas i hans stift, vilket omfattade hela landet; men Helsingfors biskop, däremot, var motståndare till detta. När mötet var avslutat, vände sig don Álvaro till honom, i en privat konversation, och sade:” Opus Dei kommer inte att inleda någon verksamhet i Ert stift, eftersom jag inte kommer att anhålla härom hos Ers Excellens; men jag är övertygad om att vi en dag kommer dit, för att Ni kommer att be mig om det.” Och så skedde: 1987 anhöll biskopen i Helsingfors, Mons. Versuren, om att Opus Dei skulle komma till Finland och samma år påbörjades Prelaturens apostoliska aktivitet i de tusen sjöarnas land.
Den första resan till Skandinavien varade i en vecka. När han återvände till Rom, sade Mons. De Portillo till sina barn: ”Jag ber om era förböner för Opus Deis arbete i dessa länder, som är mycket kalla, inte enbart p.g.a. det är många minusgrader under denna tid av året, för att inte tala om under vintern; utan för att de har avlägsnat sig mycket långt från Gud. Det är väldigt synd. Danmark och Sverige, t.ex. har kommit mycket långt beträffande den materiella välfärden och levnadsstandarden, men de är fullständigt avskilda från Gud. Jag ber om era förböner, för att vi ska kunna dra ut dit, i detta – som vår Fader sade – oerhört sköna krig i fredens tecken, med glädje, i Guds tjänst.”